Jag har äntligen kommit förbi den värsta eurovisionsfebern och hunnit börja leva lite grann på sidan. Leva betydde för några veckor sedan att studera musik och hålla på med det på fritiden. Nu betyder leva att jobba med musiken. Skillnaden är egentligen mest att jag förr gjorde det på skoj och nu gör jag det på allvar. För tillfället är det kanske ett steg i den sämre riktningen, eftersom ”på skoj” alltid vinner allvar, men sen när jobbet (förhoppnings) någon gång bär frukt, så märker jag att jag är på rätt väg.

Det är väldigt intressant att bli kastad mitt in i musikindustrins kärna och få känna på allt som hör till:  möten med jurister och skivbolag, läsning av kontrakt, inspelning av musikvideo, intervjuer av alla de slag. Om jag har fritid så går den åt till att skriva musik eller göra något annat musikrelaterat. Jag börjar så småningom förstå varför skivbolag och musiker är frustrerade på den allt mer förekommande attityden om att musik ska vara gratis. Det är otroligt mycket arbete bakom all musikproduktion, och en massa risker som måste tas, innan man kanske lyckas få tillbaka sina pengar. Det gäller att veta vad man håller på med och hoppas på att man inte blir uppäten av varken skivbolag eller konsumenter eller någon annan för den delen.